Mupp. Det vore nog rätt schyst att vara en mupp. Man kan lixom dra framför en skenande skoter flyga upp i luften och ändå klara sig oskadd, eller i värsta fall få en dags strykjärn för att kunna dansa igen. Sedan så tycks man alltid stötta på den där inverterade person av sig fast av det andra könet, eller så får man den totala motsatsen. Men likväl det verkar vara ett soft liv. Muppliv.

Nu när jag tänker efters så inser jag att den där Gonzo var en sjujäkla pimp bland de andra. Han hade lixom inte en liten höna för sin pervesion, han hade ett helt harem av dom. Reeespekt. Se hur långt man kan komma på rätt öppningsord. Allt bara surfar iväg, ut i, ingenting. Äh. Föresten, det där om att ta upp att jag jobbat på halva tiden av vad som egentligen skulles för 1 km film var väl kanske ingen direkt självklar homerun. Men sen var jag ju knappast emot någon klutz heller. Så först var det lite blublu vad få filmer du har Tim, eh eh jah du hehe. Men sedan vände jag det ändå rätt bra. Som mimi sa, om jag så är en gris så är jag iallafall en väldigt verbal sådan. Nu sitter jag iallafall för första gången på själva kontoret av festivalen i programavdelningen. Det var väldigt skönt faktiskt. Det var skräpigt och jag hade en liten egen skräpdator men hey och eyh heya hoe! Jag hade faktiskt en egen telefon. Antagligen min första hittills i "karriären". Fick faktiskt en hel del kopplingar till mig. Det kändes som det var en stor standarfras att bara svara och säga, okej visst du kan koppla igenom honom. Men ändå så låg den där, makten att säga nej. Fast antagligen skulle det blivit osannolikt korkat om jag gjort det. Bara nej nej, säg att herr Tim är o så upptagen med sitt arbete återkom om en timme. Eller kanske i Bert-andan, nej bossen känner att du låter tråkig så han sa åt dig att dra.

Okej nu överdrev jag nog rätt starkt. Jag var nog med som en förnöjd kille med en hemligt fnittrande tjej inom mig som bara tog åt sig faktan av att ha sin egen telefon och kunna leverara lite samtal och kontakter där mitt på plats. Hoppas bara det hela går vägen nu. Fick ju in runt 35-40 filmer så nu är jag över 100 filmer totalt iallafall. Men sedan ska man ju ha kvalite på skiten också, typiskt. Eller nej det är inte krånligt, fast något som är möjligen lite knepigt är dock att jag nu fullare insett att det inte riktigt handlar om att jag ska göra jobbet och urvalet ifrån min egen smak utan att jag ska känna av de andras. Det är lite hm, komplext. Fast något jag iförsig är rätt duktig på så det löser sig nog rätt bra.

Ah det är en hel del tjejer som verkar fina där iallafall. Skalet iallafall dvs. Det finns iallafall en eller två badunkadunk märkte jag idag. Men trevligast är ändå hittills en volontäransvarig tjej som tog mitt passfoto idag, bortom skalet dvs men visst såg hon lite söt ut. Vi får väl se. Det ska vara någon volontärfest om någon vecka. Men jag skulle ju inte få ett ja något om det så stod med neonskyltar framför mig. Vet inte vad som hänt riktigt, men det någon form av blockad jag fått upp av jobb, trötthet, funderingar och den där kärleken. Speaking of witch, jag fick mimi att titta förbi kontoret. Uppenbarligen var ta vänster efter bron en svår sak att smälta ner till något effektivt så jag fick stå där och frysa i min skjorta för att hon vandrade runt i skogen och upptäckte några svampar. Det är minst sagt frustigt frustrerande att hon ska vara så förbannat sig själv. Det är ju självklart att hon strosar in på vårat lilla stökiga kontor, tar av sig ner till sommarmodet och sjunger liten om hur varmt det är för att sedan sätta sig ner på knä och börja fumla runt med mina filmansökningar till en toddler på julafton. Varför måste hon vara så förbannat supercharmiga i sin egen person för mig. Om min själ ska fortsätta smälta varje gång jag träffar henne så kommer jag vara stekt sot snart. Danger Will Robinson, danger!

Modigt sa du Ys, ja du. Det känns snarare mördande. Men sådan tycks jag ju alltid bli när jag peakar så varför inte. Det blir nog så.
Men det är ju bland annat otroligt jobbigt och ändå underbart att behöva veta sådant här i efterhand;

"snackade med max och hans compadres om konserten igår. Då misstog jag tyvärr ghidora för ganaim, fick hjärnsläpp och började prata med Tim!
vem är hunken på bilden?" frågade jag. "vem vill du att hunken på bilden ska vara?" svarade Ida (trodde jag) och jag tyckte hon var lite konstig. Sen skämdes jag rätt kraftigt när jag kom på vem det var, men han tyckte bara det var gulligt. Han är nu officiellt min hunkvåffla.
men hjälp, vad söt han var! Så rolig och underbar, jag hade skviller i kroppen! Hm.. Skulle verkligen inte ha nåt emot att han regisserade en lite.. ”
/ dåtid