out of time out of toutch?

Funderade på om jag kunde få någon koppling mellan mitt nu och Dave Armstrongs gamla dänga. Antagligen inte alltför mycket även om det går att tolka det på otroligt många sätt. Rätt skumt med texten annars, först är det you hmhm im hmhm, och sedan byter de plats på dom, vilket egentligen tar ut allt av hur man ska förstå "handlingen" i låten. Jag kan ta till mig Im out of my head when your not around, men varför Im out of my head when Im not around. Skruvboll där.

Den sortens fundering speglar nog rätt bra varför jag nog hör bättre hemma inom berättandets former och inte säg politiken. Iallafall till en viss gräns. Brukar inte slösa tid eller bokstäver på sådant här men vill bara dra en liten snabb sak förbi allas ögon. Läste i tidningen för några dagar sedan om att Moderaterna har gått ut med en sak de ska göra om de vinner valet nästa år. Intressant tänkte jag då jag mer och mer tappat min bild av de höga blåa som något hemskt egoistiskt pengasinnigt, jah ni vet. Stereotypen, sen varför jag tappat bilden kanske har och göra med bristande intresse i just politik också. I vilket fall som helst så var det hela att moderaterna skulle höja priserna på kommunaltrafiken, för att t.ex. kunna avskaffa biltullar och bilskatter. Jag tror inte ens jag behöver uttrycka mig så överdrivet om vad jag skulle tycka om det, mer än att nu är ni moderater som parti tillbaka i stereotypen i min bok igen.

Men tillbaka till det intressanta. Jag insåg faktiskt förut att jag verkligen har något att skriva ner mig i nu här, kärlekens dilemma för ja när jag tänker efter mera på det och efter orden av de kommentarer jag fick. Jag är väl kär. Dessutom är jag i ett litet knepigt läge. Med andra ord något som massor av folk kan knappra chips till. Så jag ska försöka för iallafall min del återkomma så många dagar jag kan i veckan om händelsernas nuläge och känslornas kaos. Hoppas bara inte att jag drar en My Sassy Girl nu och får leva med det här i två år. Men en sak jag insåg med det här vad jag känner eller inte känner så är jag rent sådär rätt blockerande av mig själv just nu. Men jag gör två för mig väldigt tydliga saker. Först försöker jag på en starkt växande känsla att gräva ner mig i arbete och det andra är att jag börjar komma på massa konstiga kreativa lösningar för att vinna en kvinnas gunst. Därav två extremt lätta saker att tolka, jag är som det sas fast i rävfaxen. En av livets mest vanliga faktiskt. Men det där visst kompis kan jag vara snacket är verkligen något som får mig att himla med ögonen när jag tänker efter. För det första är det som är ge upp kampen, för även om jag sagt vad jag tycker och känner sådär så har jag inte gjort det i någon större utsträckning och inte dirket gjort det så levande heller.

Nu har det känts som det ska vara lite lönlöst och hon inte kan ja allt det där. Men å andra sidan så är det en tjej/kvinna vi snackar om här, och hur mycket vi killar än vill att de inte ska vara så så brukar de väldigt oftast säga A men vill egentligen B, och förstår man inte att man ska säga B så är man dömd. Så säger folk att jag är ett mysterium..
Jag har iallafall på något sätt börjat studera ut en slags kampanj i huvudet av kreativa (antagligen konstiga) saker att göra min röst lyhörd. Men just nu kan jag använda mig av en nyligt förvärvad position som "vän". Nödvändig information kan erhållas och jag kan möjligen komma i kontakt med nyckelpersoner såsom bästa vännen, familjen osv. De kanske är läskigt att jag börjat tänka så strategiskt över det här men det lär tiden utvisa. Låt operation: chrush vidta efter denna dag. Frågan kvarstår vad som är första saken att börja med.

Operation: Chrush, och för att inte tala om mig, skulle totalt brännas i marken om fel person/er skulle läsa det här. Men risk är väl alltid en del av ett äventyr.



Hittade en låt som passade väldigt rätt just nu. Tveksamhetens tid av och med Lisa Ekdahl.
Ah och just det. Pucko pucko arsle till pojke i Brasilien. Så.