Gäsparnes. Hm, jag skulle kunna vara oärlig och säga att jag vaknat tidigt för att jah tja, göra något. Men då oärligt inte står i min telefonbok så blir det till att erkänna att jag försöker på mig en liten 2 dagars kryssning landet av de vakna. Fast jag kan iförsig klämma till med att det inte är frågan om att få tillbaka någon goda tvåshoes morgonmänniska i mig utan bara att jag skulle skjuta mig själv rakt och skarpt i huvudet (med vad vet jag dock inte) om jag blev försenad till morgondagens möte. Så det känndes som den smarta vägen att gå, för även om jag vet att jag kan lägga mig och sova några timmar och sedan vakna så är det faktiskt bara inte lönt att chansa.

Så det var ju trevligt att jag fick med mig en lite tös över nätet i min lilla natteskapad, iallafall i några få timmmar. Nu är det relativt ensamt ikväll. Men jag fick henne iförsig att säga att hon finner mig jättesöt och sådär. Sedan hur jag kom till den punkten är nästan gulden på tja hm minst några veckor. För att klichémässigt korta ner historien lite så har det sedan vi träffats för någon vecka sedan varit lite sådär småsmåflörtigt som om man ska dra i en liknelse vid fäktning så vore vi som lite skrattandes lite korkat sådär och peta på varandra med små tandpetare lite random. Värsta kamratposten dvs. Så jag tänkte att man kunde försöka ifrån min sida iallafall pröva något annat, sådär i bakhuvudet iallafall.

Av ett lite klanterier så råkade hon skriva något som var ämnet för någon annan i min msn i en diskussion om min farfar och hur det det fenomenet har varit lite kontrovest i våran släkt förut. Så plötsligt fick jag ett respons i stil med, Det är väl bara att lägga dig överst på honom och jucka på som en galning!! jucka jucka. Varav jag som den totalt normala person jag är börjar råflina och klucka upp lite garv. Typiskt att det inte var totalt menat tyckte jag då det egentligen var så fint komiskt time:at. Så kom vi in på en diskussion om hennes kompis sexliv iallafall, varav jag såklart slår över i ren Dr.Phim och börjar dra psykologiska och sexrätt tips och analyser. Se nu blev historien lång. Okej kort. Ifrån sex till min säng, hah, vidare till mitt förflutna, till säng, till sex, säng! Hm.

Iallfall så berättade jag om min älskade Ikea-madrass som har en vinter och en sommarsida, för den där rätta värmen. Då fick jag en, vilken sida vill du ha då ikväll snyggingen. Varav jag tänkte att vad jag än säger så kommer jag ju låta rätt fånig, iallafall om jag skulle dra på de vanliga komiska linjen. Såvida jag inte skulle uttnyttja mediat som är internet och vända på den här lilla fniss-vadskadusäganudå-kakan. Och så gjorde jag. Jag skrev följande.

Jag vill ha dig.

Varav precis som jag räknade med, blev det väldigt väldigt, tyst. 1-0 socialt experiment till tim tänkte jag medans jag äntligen hade tid att gå iväg ifrån diskussionen, dra en drill i badrummmet och mumsa i mig några mackor till lite äppeljuice. Sedan tog det en stund innan jag fick ett svar, ett som sedan var lite skämtsamt. Men efter ett tag så kom frågan, menade du verkligen det där, jag blev väldigt ställd. Resten är tjick hick min historia i mitt huvud.

När jag började den här dagen(igår) så tänkte jag att jag skulle inleda det här med att det här inlägget dedikerar jag till min okära syster, fittan. Du vet för att bara släppa ut lite. Ilska.
För i all ärlighet, hon är ju bara sjukt overklig. Folk tycker personerna på dokusåporna är svåra att köpa, hah säger jag, hah! Det där lilla kreaturet till kvinna (nja..) har vi otaliga tillfälle öppnat sin käft för att påpeka att hon inte vill höra föräldrarnas tråkiga diskussion, det är ju hennes, kattens hus trots allt. Men när jag idag var lite trött och tyckte att jag kunde klara mig ifrån att höra samma politiska chargång om demonstrationer osv som jag hört ett antal gånger förut ifrån olika personer, då ska jag plötsligt få en liten avhyvling ifrån surfittan. Eh får inte dom prata om vad dom vill!! Jo, men jag bara undrade om de kunde hålla det lite ifrån mig, du själv har ju blockat så många diskussioner.. Du är du irriterad eller!? nej det är ja.. du verkar irriiiterad! Nej jag är inte irriterad jag har bara lust att skruva fast ditt huvud i ett skruvstäd och riva sönder det med en rivjärn och sedan mata det till din lilla katt som inte är mänsklig och inser vad pussar är för något. Hah, tur att jag inte är irriterad, vad skulle jag då bli om någon ska påpeka att jag skulle vara det, vid middagsbordet.

Och såvida någon skulle tycka att jag är lite mental, så kan jag förstå det. För jag tog en liten stund idag och gick igenom några av mina absolut första journaler på internet, de som ligger på mitt gamla dammiga konto på lunarstorm. Och i all ärlighet får jag säga att jag var inte lite skruvad i paletten. Jag är iförsig väldigt charmig, men ah t.ex. checka in det här;

Och igår så stog jag i dörröppningen av tunnelbanan för att jag inte ville sitta.. och då när vi kommer fram till näst sista hållplatsen går nästan alla ut.. varav jag står i hörnet lungt vilket inte är olagligt enligt mig.. så går det förbi en tant som såg ut som en smällt sommarglass i fejan..varav hon med en så där darrande hostig cancerröst som bara sura kärringar säger till mig trots att hon tittar rakt fram och långsamt går förbi mig -Så står du i här och så går du inte av.....pojkspoling. Först förstog jag inte att det var mig hon snackade med.. men sen så fatta jag det och då hade hon i sin otroligt sega hastighet komma halvägs ut ur tåget.. varav läget vara uttmärkt att ge den bittra lilla varelsen ett karatechop rakt i nacken bara hack hack chop och så skulle hon varit nere på marken med en duns ha... så med min ondskefulla plan i sinnet höjde jag handen smått varav av ett par personer trängde sig bakom henne så att jag missade...... faan!!

men det slutar inte där.

Det borde finnas en liknade grej som med djur att när dom lider så får man döda dom så att dom slipper smärtan som med tanter, jo så att när man träffar på en sån där grining kärring jävel bara knäcka nacken eller nått så att världen slipper dom för gott!!....

Whoa. Jag hade verkligen helt glömt hur jag upplevde äldre damer på den tiden. Verkligen helt glömt det. Men nu har minnena kommit tillbaka. Undrar om de fortfarande finns äldre folk som är sådär mot försvarslösa yngre barn. Eller vadå yngre, jag var 15 när jag skrev det där. Men likväl. Får ta och fortsätta gräva igenom de där gamla grejerna och se om jag hittar något som är värt att nämna. Men de var rätt klart uppdelat i sektioner kan jag säga. Före kärlek, under kärlek och efter kärlek. Varav jag fann den sista delen absolut roligast. Det består i stort sätt av någorlunda enkla snälla filosofiska tankar en dag och totalt nedsågande av hela mänskligheten och den där svaaarta sörjan de kallar käääärlek.

Woow jag hade faktiskt inte känslan på hur otroligt pubertalt tonårig jag trots allt var på den tiden. Men det kan jag ju trots allt bara säga eftersom jag nu lärt känna mig som den "vuxna" Tim och kan jämföra ock likna oss vid varandra. Men verkligen, oh, jag hatade saker på den tiden på riktigt. Haha trodde inte jag var så punkig och arslig alltså, dessutom skrev jag som en äkta internet-fjortis ibland också.

wow jag är verkligen praktduktig på att säga saker och missunna folk tid det här året, eller började det tidigare? Det är ju så att jag flinar lite när jag aldrig lär mig att när man väl yttrar meningen, nu ska jag allt ta tag i och sig skriva mera inlägg här eller fasiken jag ringer dig när jag kommer hem! Så sätter det nästan fler kedjor i kvarnen än det var tänkt ifrån början.

Jag får väl hoppas att jag känner mig tillräckligt för att veta att när jag hittar något som jag inte är förtjust i över mig själv så gör jag det ytterst för att ändra det. Men just det här fallet är väl lite knepigt då huvudfaktorn i problemet liggr i att man har lite tid när man håller på med så mycket saker samtidigt. Fast ibland känns det som jag latar mig bara, hur mkt jag än vill att de ska vara raster för inspiration. Knögligt det där.

Men äh inte söla över det nu. Imorgon ska jag ringa till en viss person och prata och så har jag gjort en sak iallafall. Sedan ska jag försöka jobba såpass mycket som jag kan. Vad innebär då jobb just nu? Jo det är en rätt salig blandning kan man säga. Nu består det i första hand att ta hand om 1 km film, en stipendietävling som Stockholms filmfestival anordnar. Jag fick jobbet för någon dag sedan, var rätt skojigt historia faktiskt. Jag var nämligen där för att en tjejkompis ville ha min hjälp och sällskap på hennes jobb som publikansvarig, så kommer hennes chef in och inser att vi har träffats förut på olika filmevenemang då jag företrädit Amatörfilm Stockholm. Så slänger hon över att jag skulle passa bättre för 1 km film, vilket stämde egentligen trots att det var tråkigt att lämna Annika i sticket sådär. Men tyvärr så sitter väl 1 km film bättre på mitt karriärspapper än publikansvarig, sorry Annika. Det är väl roligare också, nu ska jag ansvara för att ta in kortfilmer landet över och gå igenom dom samt deras projektplaner för stipendiefilmen de ska göra.

Och jag kan lugnt säga att det finns olika filmer där ute. Mest flinade jag nog åt en konstfilm som någon tjej med en imponerande utställningsmerit hade gjort. Själv så kan jag faktiskt förstå vad hon är ute efter, men kan ändå förstå hur konfunderade enklare människor kan tänka när de ser en film med fotoanimationer av en badrockskvinna och en bebis i en spegel.

Andra prioritet är att skriva få ihop storyboards/manus för några eventuella reklamfilmer som Prime Production kan göra för ett större företag. Efter det kommer skissandes och planläggning av fighterna jag ska koreografera till Star Wars: Threads Of Destiny. Sedan blir det att dra ner tid på att få klart något manus så man kan se till att äntligen göra en ny film! De två sista nämda jobben är de klart svåraste då kreativitet verkligen är en råvara som heter duga ibland. Men jag har fått en ny cool idé nu till en eller flera filmer, jag känner mig pepp på det men i all ärlighet, hur dum är jag på en skala genom att påbörja ännu ett manus när jag har så många ofärdiga.

Oh vad ska man säga. Egentligen ser allt skitbra ut, men det egentlige så är det inget som är direkt nu utan allt ligger i framtidens säkra famn så det känns lite lagom torrt. Men jag klagar inte, jag vill leva för mitt jobb, och tills jag har en bättre punk i den karriären så är det inte så mkt att ägna sig åt i livet. Mitt val, mitt liv. Men jag såg en sak idag som jag fann väldigt häftigt. Jag plinkade in på min gamla gamla(etc etc) lunarstormsida. Väl där så kikade jag in på de bevakde dagböcker jag förut hade på min lista, och där såg jag att det fanns ett inlägg ifrån min första flickvän Rebecca för någon månad sedan. Så jag tänkte att det vore ju trevlig att se om det hade hänt något speciellt, senaste jag läste eller pratade med henne för år sedan så var det väl dela lägenhet med fästman och två kattungar som gällde. Det var väl lite halvt aktuellt iförsig eftersom mormor har värsta lilla romansen med en trädgårdsmästare just nu och varje gång vi pratar i telefon nu så frågar hon alltid något om relation och mig. Och senast så frågade hon vad min fd flickvänner gjorde, av någon anledning. Vad gör Rebecca idag, inte vet jag mormor sa jag, varav mormor sa något i stil med ah det som inte behövs ska inte vetas och vem bryr sig. Ah det där blev konstigt men hon drog till med någon klämmig vis mening som fick mig att garva.

Anyhoe, det hade iallafall hänt något nytt på den här tjejens front vet jag nu. Hon är gravid. Whooa, vad häftigt tänkte jag. De låg små bilder på ultraljudet där och bara glänste. Rätt soft då jag och goda polarn Henning satt i hans nya stuga i Svedmyra och pratade om just barn en bra stund för någon vecka sedan. Henning sa en grej som jag alltid själv trott på, han sa att folk fattar bara inte att det häftigaste i livet är att skaffa barn. Det ter ingen tvekan där mellan mig och Henning iallafall, så är det säkerligen, och jag säger själv att det finns nog ingen empati i världen som kan få en att förstå känslan innan man gör det också, så mycket vet jag. Å andra sidan är jag väl en person som är väldigt förtjust i barn också. Har en skönt minne ifrån Polen då jag dillade runt en del med ett par polska barn till en vänns kompis hippiefamilj. De var 2 killar, 2 bebisar och två fruar. Och efter att ha springit efter killarna till jag höll på att domna av så lyckades jag lära mig polska meningen för, fråga den där snubben istället om han vill springa efter er! Så hamnade jag med den minst bebisen som var ohyggligt stark kan jag berätta och klämde mitt finger som det inte fanns en morgondag kvar. Men jag diggade det ändå, jag myste med att leka med våra blickar och ungen blev rätt lugn efter ett tag. Det sköna var bara att min 30-åriga kompis sedan efter det skulle ta en öl vi balkongräcket sa - Tim, just asking. Do you want to start a family? varav jag helt kallt bara, no no man that aint for me at all, och så gav jag honom en blinkning och ett flin innan jag drog i mig den polska ölen.

Så jag får säga att jag avundas Rebacca. Inte bara just för att hon skaffat barn, men mera att hon verkar vara i en situation där det känns som det bästa som kan hända. Hon verkade för mig iallafall ha allt hon behövde just nu. Kärlek, bostad, fungerade jobb och ett kommande barn. Sedan ville hon visst snart skaffa ett bättre jobb, stora stugan och bara hare bra. Och jag menar det verkligen när jag säger att jag är otroligt avundsjuk på människor som kan ha så "enkla" drömmar och liv. Jag menar självklart inte att det är enkelt, jag syftar mera på att jag ständigt ifrågasätter varför jag tycks vilja driva en sort dröm om en karriär inom film och annat bara för att, vad? Och att jag inte ser mig själv vara i en situation ens för att vara mottagligt för en större kärlek för att jag inte kommit till en tillräckligt god punkt som ja vad jag nu ska kalla mig, kreatör eller berättare.

Det är väl inte det att jag inser att jag är så otroligt ung när folk säger det, det är bara att jag inte ser tid som något man ska leka alltid för mycket med. Sova kan man göra när man är död, är aldrig något som jag tyckt lät bra men kanske hm. Slappna av kan man göra när man är 30. Eller ska vi säga 40?